Jag har kommit på mig själv av att ha ett konstigt behov av att kategorisera allting. Allting måste liksom kunna sättas etikett på.. Till och med Isak.. Har kommit på mig själv med detta beteende ett par gånger - och stör mig på det lika mycket varje gång!
VARFÖR är det så viktigt?
Senast nu var det ett frenetiskt försök att kunna kategorisera Isak.. En konstnärsjäl - Estet - är det närmsta jag kunde komma, men egentligen.. Varför bry sig?
Isak är Isak... Nothing more, nothing less..
Varför, när jag då själv är likadan, blir jag så arg över frågan om Isak är/kommer bli homosexuell...??
Kanske för att det spelar absolut INGEN som helst roll.. Det har verkligen inte med saken att göra... Det är inte det som är kärnan i frågan..
Så varför stör jag mig då, på att inte kunna sätta en stämpel på saker och ting?
Någon som kan förklara detta behov för mig?
Jag är ju inte liksom en frenetisk ordningmänniska.. Har inte papper och pennor sorterade i färger, inte kläder eller underkläder heller för den delen..
Jag är ju inte liksom en frenetisk ordningmänniska.. Har inte papper och pennor sorterade i färger, inte kläder eller underkläder heller för den delen..
Är det något grundläggande mänskligt behov?
.JPG)
Hjärtat... jag är världens mest ostrukturerade människa, och jag mår bra av kaos omkring mig. Men när saker blir stora, oöverblickbara eller helt enkelt för jobbiga att rodda, måste man kategorisera. Och även om jag säger precis som du om min lilla A-unge, att Odd Molla är Odd Molla och inte en bokstavsdiagnos, så måste man hitta sätt att hantera sina känslor, för vi är så OTROLIGT präglade till att tro att barn ska vara på ett visst sätt, och mammor (och pappor) ska vara på ett annat och genom att saker och ting är i fack är de på nåt sätt mer i sin ordning? Även fast vi i själva verket vet vilka fantastiska barn vi har!
SvaraRaderaRörigt.... hoppas du förstod min tanke. KRAM och må dina lådor alltid vara till brädden fyllda med världens finaste Isak=)
Det räcker om man klarar kategoriseringen människor och djur, att man är människa räcker väl som beskrivning.
SvaraRaderaOch om Isak och alla andra barn så kan vi väl säga så här, det gör inget att de är söta,
huvudsaken att de är snälla :)
Vad gäller Bruno Mars (i tidigare inlägg) som jag aldrig hade hört förut ... aaaw ... kärlek vid första öronkastet ;)
Kram
Mia
Precis som du själv skriver är det ett grundläggande mänskligt behov - för att kunna hantera livet, människor, erfarenheter osv behöver vi kategorisera, sätta etiketter, gruppera osv. Och det är inga små mängder information, relationer, nyheter, åsikter mm som vi peppras med varje dag....vi är nog egentligen inte skapta för så mycket input.
SvaraRaderaOch jag håller med dig - allt behöver inte kategoriseras och ändå försöker vi göra det för att förstå, processa och relatera.
Kram!
Jo, precis så....det är nog något grundläggande att vi vill kategorisera och sätta etikett. Bara det när man presenterar sig, så är det ju så att man ofta(st) presenterar sig med yrke...även i sammanhang där det inte spelar någon roll....Men vi får alla öva oss! *kram*
SvaraRaderaTror att vi människor av ngn anledning har ett behov att "etikettera" saker och ting. Det kanske känns lättare att greppa då av någon anledning?
SvaraRaderaFår du verkligen frågan om Isak är/kommer att bli homosexuell? (chockad, fast ändå inte) Hur fasen ska någon/du/Isak själv kunna veta det nu? Och vad gör det egentligen? Säger som sambon om vår N. Så länge han är lycklig får han bli vad/ha vilket yrke/bli vem han vill.
kram